Lina Svensson

Till skillnad från de flesta andra hundgalningar har hundar inte alltid funnits i mitt liv. Tvärtom är jag hästtjej ifrån början; började rida Shetlandsponny vid 4 års ålder, gick över till islandshäst vid 7 och när jag var 9 år fick jag min första islandshäst i julklapp! Efter det har det snurrat på; jag har haft många hästar, tävlat på SM-nivå, jobbat med inridning och tillridning och haft eget stall med inackorderingar och stora flockar.

Djur i allmänhet och hundar i synnerhet har dock alltid varit ett stort intresse för mig, men mamma och pappa sa nej. Här hemma har istället funnits allt ifrån vandrande pinnar till råttor till hamstrar, marsvin och kaniner. Jag rastade grannarnas vilda jakthundar och fick tydliga instruktioner om hur jag skulle vira kopplet runt handen för att ha störst chans att lyckas hålla dem. Jag fixade hönsägg som jag försökte få min stackars kanin att ruva (det funkade dåligt). Innan mina empati och mitt ögonmått var direkt utvecklat tyckte jag att det var en helt strålande idé med en Border collie (eller en get, mig kvittade det) i lekstugan och en späckhuggare i badkaret. Det blev ingenting med det heller.

När jag sedan lyckades övertala mina föräldrar om en hund var ju lyckan total. Hem kom Bángsi; en stor New foundlandshane på 3 år med en matchvikt på 73 kilo med mängder av allergier, fick vi reda på sen. Med honom väcktes mitt hundintresse på riktigt, och jag släpade med honom till hundklubben där jag lärde honom lydnadsmoment (nåja), att dra vagn och jag lärde honom att får man inte plats i agilitytunnlarna, tja då får man krypa igenom dem. Jag släpade upp honom på bruksstegen och väl uppe kom han på att han var höjdrädd, det tog inte mindre än 40 minuter att få ner honom igen. Bángsi var väldigt lojal, men led nog mest av agilityträningen. In stormade min första Border collie; jag struntade i att det inte var någon nybörjarhund, jag tänkte lära mig! Det gjorde jag också. Valptiden var fruktansvärd men det blev faktiskt ordning på honom. Tyvärr skadades han och fick avlivas alldeles för ung.

Sedan har det rullat på och en Groenendael senare har jag nu två Border collies.

Vi tränar framförallt lydnad och spår och dessutom försöker vi få ordning på varandra i fårhagen. Jag har hållt kurser i spår, apell(spår) och lydnad tidigare.

Det bästa med hundar förutom känslan av att alltid ha sin bästa kompis runt fötterna är att det är så jäkla kul med träning och inlärning! Idag har jag inga hästar alls kvar och ägnar större delen av tiden med hund. Mina kläder är alltid smutsiga, jag har inte en enda tröja med hela ärmar och jag kommer nästan alltid försent eftersom att jag oftast hellre hänger med jycken.

Förutom hundar har jag fortfarande ett stort intresse av andra djur, och en dröm är ju att få se en val i verkligheten eller att jobba med en delfin!

På Alfa Hundcenter har jag numera kurser i Specialsök, Kantarellsök och Aktivering.

Lina är mammaledig för tillfället!